Måste bara...

Jag ligger hemma och känner mig krasslig. Såhär jobbigt. När man är för frisk för att ligga still men för dålig för att orka göra något eller jobba... Det medför att en massa tankar börja komma fram. Jag har nyss fått veta att jag har fått candidabesvär. Ni får googla om de ens är någon som läser detta. Jag skriver nu bara för att rensa lite i mitt huvud... Så min kost ska ändras ganska radikalt. Och för att bli av med de ska man hålla en strikt diet i 1-2månader för att bli av med det helt och de är inkl alcohol. Så hela dieten spricker ganska rejält just nu. Sommar och blivit singel. Så jag kommer tyvärr inte låta bli alkohol helt. Men tänkte hålla mig till så bra mat och dryck som möjligt så att jag kan må bra:) Så nu har jag bestämt att from imorrn så ska jag utesluta och följa dieten helt förutom alcoholen. dvs även sluta dricka kaffe. Jag kommer att bli nyttig om man kan va de fast man dricker alkohol hahaha

De tog ju slut mellan mig och henrik i december. Och jag sårade han jävligt mycket. De va jävligt jobbigt för mig också. Grät i två dagar konstant. Små pauser men sen började tårarna rinna igen... Jag är så jävla glad att jag har mina vänner här i Falun. Henrik hade hoppats på att jag skulle flytta från Falun. Han vill inte veta av mig. Han hatar verkligen mig. Jag kan inte förlåta mig själv helt för att jag sårade han så. Han sa även att han hade tänkt fråga om vi skulle förlova oss.. Jag känner mig så dum. Men de känns ändå rätt. Jag vet att han kan hitta nån bra tjej, som passar han bättre än mig. Men jag kan ändå inte sluta bry mig om han. De känns tungt att höra att han inte vill veta av mig just nu. Vi har inte sagt ett ord till varandra sen jag flyttade från lägenheten.. De känns lite omoget. Men egentligen vet jag inte vad vi skulle säga till varandra. Men känns som att de finns frågetecken...
Jag pratar öppet med mina vänner om vad jag känner. Men jag tror inte att han gör de. Men jag tror att han verkligen skulle behöva göra de. Lätta på sitt hjärta, säga vad han känner. Jag tror han skulle må mycket bättre  då. So msagt svårt och förlåta mig själv för vad jag gjort mot honom. De känns som att jag saknar en bit av mitt hjärt pga det. 

Jag är sårad och känner mig ensam. Skulle va så härligt och ha någon att kramas med. Men vet samtidigt att de är de sista jag behöver nu. Nu ska jag vara singel och hitta tillbaka till mig. spana in snygga killar på stranden, krogen och förhoppningsvis få nå blickar tillbaka som visar att jag är snygg;) Bara ha en helt underbar sommar med mina vänner:D 

Detta va mitt deppiga inlägg. Men va bara tvungen och få de ur mig..






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0